Vägområde detaljplan


Arbete på vägzonen kräver tillstånd från trafikmyndigheten. Arbete i närheten av järnvägen kräver tillstånd från Trafikverket. Den nya anslutningen till allmän väg och ändringen av den befintliga anslutningen, som inte regleras i detalj, kräver tillstånd från Trafikverket. Ledningar i området för en väg-eller järnvägsfastighet kräver tillstånd från Trafikverket.


  • vägområde detaljplan

  • Staket bör byggas minst 5 meter från närmaste del av järnvägsverket baserat på spänning. Staket, väggar eller brädor kan inte uppföras på vägzonen utan tillstånd från väghållningsmyndigheten. Kontrollera vegetationens fördelning och höjd nära väg-och järnvägshjälpmedel i förhållande till bland annat synlighet, elsäkerhet och lövglidning. Utsläpp av bland annat jord och bergmassor och byggandet av dammar under byggandet bör inte påverka vägens eller järnvägens stabilitet.

    Samtal i området av vägen kräver tillstånd från trafiken håll. Vid beläggning finns krav på masstransport, kommunikation med allmän väg, buller, damm och geotekniska förhållanden. Belysningsanordningar kan påverka frakt och luftfart. Golfbanor bör byggas på tillräckligt avstånd från vägar och järnvägar när det gäller säkerhet. Reklamskyltar i vägzonen och deras design och plats kräver tillstånd från vägens myndighet.

    För vindkraftverk, Master och torn finns det krav som gäller för avstånd från Infrastruktur, luftexponering, sjöfart och transport. Dagvattenvård? På skoterleder kan arbete som passerar järnvägen eller dess närhet inte utföras utan Trafikverket. Trafikverket anser att följande bör beaktas vid detaljplanering. Vad ger klimat-och tillgänglighetstrafikgenerering?

    Finns det tillgång till viktiga målpunkter: Kan behovet av biltrafik minskas genom en medveten plats för bostäder, jobb, underhåll, vård? Påverkas områden? Har området erhållits från Trafikverkets egendom?

    7 § Är staten väghållare inom ett område med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser, skall kommunen tillhandahålla den mark eller det utrymme som behövs för väg inom området.

    Kommer Trafikverkets ledningar, kablar eller andra delar av anläggningen att påverkas? Vilken inverkan har Planen på nationella intressen, befintliga eller framtida? Vilken inverkan har riksintresset på kommunikations-och påverkansplanen? Vilka är barriäreffekterna för djur och människor? Påverkar aktiviteter och nya anläggningar natur-och kulturvärden negativt? Civic Travel finns det enorma gångvägar och cykelvägar som är integrerade i byggnader?

    Finns det möjlighet till passager genom omgivningen och byggnaderna? Tar vi hänsyn till säkerheten och tryggheten för gång-och cykelanvändare? Accepteras tillgänglighet och säkerhet för äldre och personer med funktionsnedsättning? Är barns trafikbehov en barnkonsekvensbedömning i planeringen? Finns det en konsekvensbedömning för eget kapital integrerad i planeringen? Viktiga skillnader är hur samrådet med berörda parter och andra myndigheter går till och hur tillstånd och dispens hanteras enligt miljöbalken.

    Aspekter som förklarar varför trafiklagen används mycket mindre av kommunerna kommer också att hanteras i den här artikeln. En annan förklaring är att trafiklagen har ett mycket mer begränsat användningsområde och inte är lika tillämpligt. Slutsatsen av denna artikel är att i vissa situationer, när särskilda villkor råder i vissa situationer, kan det vara effektivare än att använda lagen om planering och byggande.

    Sådana särskilda förhållanden uppstår när området påverkar ett eller flera publicerade intressen och när det är nödvändigt att förlänga eller ändra en befintlig väg utanför stadens centrum. Det mindre abstrakta Svenska vägnätet är uppdelat i allmänna vägar, kommunala gator och enskilda vägar. Allmänna vägar förvaltas i allmänhet av staten genom Trafikverket.

    Väg används i detaljplan för de stråk som ingår i det sammanhängande huvudnätet med hög framkomlighet, stort korsningsavstånd, stort trafikflöde och få utfarter.

    Ansvar, om regeringen har lämnat in en order för det, kan dock lämnas till den berörda kommunen. Förordningen kan gälla hela territoriet eller enskilda vägar. Kommunen är väghållare för kommunala gator som en del av en detaljplan med kommunalt huvudhantverk. Vägen kan planeras av kommunen antingen med stöd av plan-och bygglagen eller väglagen. Det är ovanligt att kommuner använder väglagen i planeringen, då fastställdes endast fyra vägplaner, enligt att kommunen är den sökande.

    Syftet med arbetet är att jämföra den svenska kommunens möjligheter, att den mer Svenska vägen delas upp i allmänna vägar, kommunala gator och enskilda vägar. Syftet med arbetet är att jämföra en svensk kommuns förmåga att planera infrastruktur med stöd i plan-och bygglagen och med stöd i väglagen. Arbetet undersöker främst skillnader i processer, vilket illustreras av relevanta exempel på verkligheten.

    För att besvara ovanstående frågor används både litteraturforskning och kvalitativ datainsamling där information inhämtats genom e-postsamtal och videosamtal med Sveriges Kommuner och landsting.Några stora skillnader mellan plan-och bygglagen och väglagen är hur samråd med företagare, andra myndigheter och intressenter hanteras. Vid utarbetande av en detaljplan behandlas samrådet som en enskild, isolerad händelse med en viss tid för kommentarer.

    När du istället tar fram en färdplan ses samrådet som en pågående process som fortsätter under hela processen. Samrådet utvecklas sedan efter behov, och företagare i ett visst projekt kan ständigt ge kommentarer under den kontinuerliga processen. En annan skillnad är hur tillstånd och dispenser hanteras, det vill säga miljöprövning i förhållande till miljöbalken.

    Plan - och bygglagen behandlar miljöbalkens regler som sin egen process och definieras separat.