CD: n innehåller 14 nummer från SK Xxnne och hans följe, men flera nummer utgör en sammansättning av flera melodier, så antalet melodier är naturligtvis låtarna bakom Bruun, Blomgren och Enting, som de är nöjda med, men också några låtar från norra Sk Xxnne, Småland och Blaking. Andreas och Markus grävde också lite i gamla bärbara datorer från Danmark efter Reventlow och bröderna Bast, och fyra av låtarna ges här i sina egna tolkningar på Travers.
Om du tycker att det ska låta tunt och blekt gör du ett horisontellt misstag. Här vänder han sig om, och killarna visar också vilka erfarna instrumentalister de är. Uppsala nya, som håller sig vid beröring, har också inspelningar med flöjter av Andreas Ralsgaard och Markus Tullberg som heter "traditionell flöjtmusik från Sverige". I synnerhet är CD: n associerad med den sydsvenska traditionen, med melodier främst från SK Xxnne och Danmark.
Det här är en dansare, rolig och riktigt populär frontmusik som bjuds på, med kopplingar till både dansspel och vardagsmusik, med två träflöjtsmöten i stadig växelverkan. Men bakom det verkar det som stygg, söt och ibland lite tom Musik. De två unga flöjtspelarna som är associerade med Malm XX är upphetsade och interagerar nära i traditionella sånger, särskilt Sk Xxnne och SM Xxnland.
Ralsgaard och Tullberg spelar en slags träflöjt som var populär i södra Sverige för ungefär hundra år sedan. De är i sin tur enhälliga och framför allt två partiklar som sniffar varandra eller fryser i samma riktning.
Melodier lyser i solen, kön är organisk. Och den gamla blir väldigt ljus. Andreas Ralsgaard och Markus Tullberg spelar träflöjt, instrument som var mycket vanliga i folkmusiken i södra Sverige under och föreställningar. Musikerna kommer från SK Xnxne, och de spelar det mesta av musiken därifrån, men många av låtarna är från Småland och Danmark. Det kunde ha varit en akademisk show, men det är det inte.
Men fan, fan, djävulen är för storstäder, deras tomma dumhet och oproduktiva kritiska människor! Göteborg är bara en stor liten stad, men jag är äcklad. Allt slutar eller smuler med prat, skvaller, hån mot kritik och förtal. Ett brev till sin vän Hannah Walborg. Allvaret kan inte vara för mycket. Schubert upptäckte hela världen. Jag somnade nästan. Peterson-Berger svarade genom att kalla Hokanson en död, enastående, akademisk musiker.
Han var definitivt inte det. Han föddes och begravdes i Kinne, men uppträdde i Stockholm, där han först omfamnade svensk folkmusik på Skansen och senare blev en viktig harpspelare. Han blev också upprörd över Schoenbergskolan och blev alltmer antimodern. Etiketten förvrängde det. Ännu färre människor såg honom som han var, en man i Bachs och Palestrinas anda, en rebell, hård och skarp.
Under de följande åren mötte han allvarliga motgångar. I det lyckligaste fallet: en pressad blomma, ett ögonblick kastat i en sten. Men ännu oftare kaffe. Eller ännu värre: en odödlig lögn!