Målet med hälso-och sjukvården är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Försiktighet måste iakttas med respekt för alla människors lika värde och för mänsklig värdighet. Den som har störst behov av vård bör ha prioritet för vård.
Riksdagen och statsregeringen riksdagen och regeringen lägger grunden, anger riktningen och skapar förutsättningar för hälso-och sjukvården. Riksdagen ger ett ramverk för hälso-och sjukvård i form av hälso-och sjukvårdslagstiftning. Riksdagen beslutar också om budgeten, med allmänna och riktade statsbidrag till företag. Regeringen har det övergripande ansvaret för politiskt ledarskap, beslut om engagemang, särskilda insatser och investeringsstrategier samt beslut om hur statliga medel ska användas.
Regeringen tydliggör förväntningar och krav genom förslag till lagändring.
Regeringen ger också uppdrag till sina myndigheter och tecknar avtal med olika organisationer. Nationella myndigheter ett antal nationella myndigheter ansvarar för olika delar av hälso-och sjukvården, till exempel Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Vård-och Omsorgsinspektionen IVO och Myndigheten för Tandvårds-och läkemedelsförmåner TLV. Bland annat att skapa regelverk, stödja kunskap och statistik samt utföra uppföljningsåtgärder och bedömningar.
De har också en vilja att samordna hälso-och sjukvårdsinsatser vid allvarliga händelser. Myndigheterna ansvarar också för tillsynen, liksom för vissa tillståndsprövningar, samt för den ekonomiska bedömningen av hälso-och sjukvården och beslut om tandvård, Läkemedel och förnödenheter som bör ingå i skyddet av höga ben. Regioner och kommunalt ansvar regioner och kommuner bestämmer utvecklingen av hälso-och sjukvården.
De kontrollerar personal, uppdrag och ersättning för sin egen verksamhet och för lokala löner. De ansvarar också för att tilldela och kompensera privata leverantörer med statlig finansiering. Hälso-och sjukvården finansieras huvudsakligen av regionerna och kommunerna själva, genom särskild skattelagstiftning, samt genom statliga bidrag och incitament i olika former. Hälso-och sjukvården finansieras också till viss del genom patientavgifter.
Privata sjukhus kan ta emot patienter vars vård betalas av någon region, av patienten själv eller genom privat sjukförsäkring som patienten har tecknat. Vården bedrivs som öppen eller sluten vård. Öppen vård innebär att en sjuk person inte dominerar vårdavdelningen utan behandlas och behandlas till exempel på en sjukhusmottagning eller vårdcentral. Den andra vårdformen, stängd, avser vård av en patient som ingår i kliniken.
Enligt den tekniska utvecklingen inom omvårdnad har behovet av sluten vård minskat. Många enkla studier och behandlingar kan också utföras i medicinska centra som arbetar nära sjukhuskliniker. Det är tydligast att det finns utrymme för samarbete mellan primärvården och ett slutet sjukhus i ärenden med S. Patienter kan nu få intravenös behandling hemma med hjälp av distriktssköterskor.
På samma sätt har många njursjukdomar fått en dialysmaskin som de tar hand om sig själva. Andra viktiga områden inom hälso-och sjukvården är till exempel förhospitalvård, bland annat akutsjukvård samt rehabilitering. Både offentliga och privata vårdgivare finns på dessa områden. I den svenska hälso-och sjukvården delas ansvaret för hälso-och sjukvården mellan staten, regionen och kommunen.
Hälso-och sjukvården regleras i HSL-hälso-och sjukvårdslagen, men på ett antal områden finns särskild lagstiftning som tillsammans med Socialstyrelsens och Socialförsäkringsföreskrifterna regleras av näringslivet.