Världens bästa hårdrocksballad

Naturligtvis talar jag om coronapandemia, som förvandlade hela världen till ett dårhus och satte musik och live-scenen i en konstgjord koma. Jag var så naiv. Samhället vände upp och ner bara några månader senare. Jag var bara tvungen att se och titta på ett dussin konserter innan kulturlivet stängdes helt. Vi musikkonsumenter har upplevt vår, sommar och höst utan festivaler och konserter, och vi kanske måste jämföra oss med tanken på en annan vår och sommar utan levande musik.

Naturligtvis är detta ett nödvändigt och uppenbart offer för vården och de mest utsatta för samhället. Men den stora frågan är om grupperna, arrangörerna och andra kulturarbetare på andra sidan kommer ut oskadda eller om de för närvarande tar sitt sista andetag på sin dödsbädd. Och samtidigt tillåter 3 personer som inte kan kontrollera sitt sugköp rånare att bo i gek XXS.

I höstas återvände hoppet när det offentliga taket på 50 personer höjdes av arrangörerna och började förbereda sig för konserter med en sittande publik. Men sedan uppstod en ny åttapersonlig publikgräns som ett förlamande bakslag, med otillräckligt krisstöd som plats på såret. Enligt organisationen Music Sweden kommer liveindustrin att förlora drygt 7,2 miljarder.

Kronor i år är en intäktsförlust på 90 procent. Men lyckligtvis påverkades inte kvaliteten på årets rekordskörd. Ett underbart utbud av rock, hårdrock och extrem metal håller oss sällskap i våra respektive hemvårdsenheter under de mörkaste dagarna. Stor och liten, utländsk, svensk och fullängd, som en EP-från en mängd olika undergenrer.

Som tidigare år hände det mest spännande utanför de bästa listorna, strömmande framgångar och speltid på radion.

Det finns extrema metallkedjor i den underjordiska scenen i allmänhet och i synnerhet. Kanske hörs vi via e-post eller på sociala medier om resten? Många klubbar och arenor över hela landet hänger i en ömtålig tråd.

Världens bästa och mest tidlösa rockballader och power ballads i en samling klassiska ballader från legendarer som Ozzy, Scorpions, Europe, Metallica, Guns.

Men det påminner oss om vikten av att stödja de kontakter vi gillar, älskar eller idoler, genom att fortsätta uppmuntra oss till deras konserter. Naturligtvis i den utsträckning som ekonomin. Inom en snar framtid kommer det att följas av hantverk och utan oro. Naturligtvis är det omöjligt att sammanfatta ett musikaliskt år utan att påpeka att en viktig era har gått till graven.

Den 30 November gjorde Slayer sin sista konsert.

Själv tycker jag att "Another Day" med Dream Theater är den bästa hårdrocksballaden.

Efter 38 års arbete i hårdrockens tyngre tjänst har det ikoniska Thrash Metal-bandet kastat in en handduk som har blivit blodig genom åren av Tom Arayas djävulska ljud och djävulska hårda skrik. Jag tycker att det är svårt att föreställa sig musikbranschen utan en mördare i lineupen. Men som jag just påpekade håller många hårdrockband banderollen högt, vilket jag hoppas kommer att bli ett lika bra ljud som instrumentet för ett sjukt musikaliskt år genom en labyrint av repetitiva Crescendon, helt charmiga takbyten och komplexa sångstrukturer.

I vilket fall som helst är resultatet frestande. Du förstår varför. Ja, men naturligtvis är jag ledsen.