Självbestämmanderätt inom vården

Patientens lagliga rättigheter och läkarens skyldigheter enligt patientlagen, som var och en i Finland har en permanent bosatt som har rätt till god hälso-och sjukvård i enlighet med vad som krävs av hälsotillståndet och i enlighet med begränsningarna av tillgängliga medicinska resurser. Läkaren är skyldig att behandla patienten i enlighet med sin utbildning med hjälp av accepterade och empiriskt beprövade metoder och sträva efter kontinuerlig fortbildning.

Beslut om patientvård måste fattas enligt patienten. Således innebär patientens rätt till självbestämmande i slutändan att patienten kan gå med på att ta hand om eller vägra det. Läkaren måste respektera patientens vilja i denna fråga. Denna artikel diskuterar patientens viktigaste principer. Annan relevant lagstiftning diskuteras på andra ställen i denna bok. Diskussionen om mänskliga rättigheter har blivit en central etisk utgångspunkt för internationella patienträttsfördrag.

Många nationella lagar och internationella avtal innehåller bestämmelser om medborgarnas rättigheter som måste beaktas i hälso-och sjukvården. Internationella konventioner om mänskliga rättigheter och konstitutionella bestämmelser utgör grunden för mycket detaljerade hälsoregler. Senare skapade många andra länder också liknande lagstiftning.

På initiativ av Finlands Läkarförbund har WMA World Medical Association också förnyat sin förklaring om patienträttigheter och innehåller för närvarande samma centrala principer som den finska patientlagen. Läkaryrket var involverat i att stärka patienternas rättigheter, eftersom man trodde att stärka effektiviteten av behandlingen av patientens ställning och patientens engagemang för behandling.

Kärnan i det medicinska förhållandet med patienten består av patientens lagstadgade rättigheter, vilket kräver att läkaren arbetar så att dessa rättigheter respekteras. Förhållandet mellan patienten och läkaren är speciellt: läkaren är expert på medicin och patienten är expert på sitt eget liv. För att kunna delta i beslutsfattandet om sin egen behandling behöver patienten stöd och tydlig information från sin läkare.

Förutom medicinska argument bör diskussionen ta hänsyn till patientens egna värderingar, att endast patienten kan bidra innan de fattar beslut som påverkar deras dagliga liv. Läkare har också rätt att behandla patienten oavsett deras vilja i situationer som föreskrivs i lag. I allmänhet behandlas dock patienten också i ofrivillig vård enligt dem i enlighet med bestämmelserna och andan i patientlagen.

Enligt lagen har alla som bor i Finland, utan diskriminering och inom de resurser som står till förfogande för hälso-och sjukvården varje gång för sådan medicinsk vård som deras hälsotillstånd kräver. Vården måste organiseras och patienten behandlas på ett sådant sätt att hans mänskliga värde inte kränks och att hans övertygelse och ärlighet respekteras. Patientens modersmål och individuella behov, liksom den kultur de representerar, måste beaktas vid vård och respons.

Om patienten och läkaren inte har ett gemensamt språk, ska en tolk användas vid behov. Vikten av ett gemensamt språk i strävan efter konsensus är viktigt. Läkarens språkkunskaper är en viktig delfaktor i detta, och ur ett patientsäkerhetsperspektiv är konsensus centralt. Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren har de språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver.

Beslut för behandling och undersökning av patienten måste vara etiskt acceptabla och medicinskt motiverade. Läkaren är skyldig att tillämpa allmänt accepterade och empiriskt kopplade tillvägagångssätt i sin yrkesverksamhet i enlighet med sin utbildning. Läkaren bör också ständigt sträva efter att fortsätta se vetenskapliga bevis och lösningar för vård, kontinuerlig professionell utveckling.

Om en person behöver akut vård, ska de få akutvård. I andra fall, beroende på deras hälsotillstånd, bör de antingen instrueras att vänta på läkarvård eller söka vård någon annanstans. Patienten bör informeras när de får vårdas, och till exempel längden på väntetiden om de kommer att vara på väntelistan. En professionell person inom hälso-och sjukvården är skyldig att ge patienten denna information om patienten inte har vägrat att ta emot informationen.

Information om vård bör ges så att patienten förstår tillräckligt med sin mening. Patienten har också rätt att kontrollera sina uppgifter i patientens register. Information bör dock inte ges till patienten om det är uppenbart att det utgör en allvarlig fara för patientens liv eller hälsa. I praktiken kan detta till exempel gälla patienter med depression som riskerar självmord. Beslut om vård och undersökningar bör fattas enligt patienten.

Självbestämmanderätt är människans grundläggande rättighet och den ska respekteras.

Patientens rätt till självbestämmande innebär i slutändan att acceptera eller avvisa den föreslagna behandlingen. Några medicinska och etiska begrepp några medicinska och etiska begrepp några av de centrala begrepp och principer som används på denna webbplats och i smer publikationer presenteras här. Autonomi en av de grundläggande principerna för medicinsk etik är autonomi eller rätten till självbestämmande.

Principen innebär att du måste bestämma själv i ditt eget liv och dina egna handlingar, förutsatt att det inte bryter mot andras självbestämmande. En person bör också ha den grundläggande rätten att välja vad han eller hon vill veta eller inte vill veta, om personen har rätt att inte röra eller tvingas genomgå medicinsk behandling. Istället har du rätt att veta vad behandling innebär, hur riskabelt och smärtsamt det är, vilka konsekvenser det kan få och avstå från behandling, och sedan rätten att säga ja eller nej.

Informerat samtycke. Kravet på att informerat samtycke föregår medicinska åtgärder är av stor betydelse för medicinsk etik. För att utöva självbestämmande måste du vara välinformerad.

Med självbestämmanderätt avses patientens frivilliga deltagande i behandling och i beslutsfattande gällande hen själv utgående från tillräcklig och förståelig information.

Ett obligatoriskt villkor är att en person ska agera självständigt och ta moraliskt ansvar för sina handlingar, så han eller hon hade tillgång till faktainformation om de villkor och konsekvenser som gäller för olika handlingsalternativ och baserat på denna information gav sitt samtycke. För att kunna ta ställning på ett självständigt sätt i en selektiv situation måste patienten således informeras om betydelsen av alternativ, förstå informationen och fritt välja, dvs.

Att detta är fritt och informerat samtycke är viktigt med tanke på att det, inte minst inom vården, ofta är svåra och ibland avgörande valsituationer som en person står inför. Integriteten av integritet kommer från det latinska ordet, vilket betyder orörd, hel. Konceptet är relaterat till värderingar och värdighet och hänvisar till det obetalda inneboende värdet för varje person som människa.

Konceptet kan delas in i fysisk och mental integritet. När det gäller fysisk integritet kallas helheten kroppen. Ingen har rätt att undersöka någon annans kropp utan samtycke från en annan. När det gäller mental integritet innebär det en gemensam uppsättning individuella värderingar, ideer, åsikter och önskningar, såväl som övertygelser och en persons mentala liv.